Pappa blev 95 år
Så har vår gamla far gått vidare till en annan dimension. Han slöt sina ögon för sista gången på min 72:a födelsedag då jag var på resa. Han var den äldsta i vår släkt, den sista av Valdemar och Elidas barnaskara från Nedergårds.
Den sista tiden då jag tillbringade mycket tid med pappa på både sjukhuset och boendet blev jag varse hur otroligt trevliga o snälla personalen är på Strömsgården. Såg hur ömt de hälsade på pappa då de kom in i rummet och såg ur han lyste upp när de böjde sig och tog hans hand. Hur de satt vid hans säng och hjälpte honom att få i sig några tuggor. Dessa samariter som sköter våra gamla i det tysta är värda all uppskattning och tack.
I Roslagen
På resan till Västsverige hittade vi av en slump ett riktigt fint besöksmål nära Åland, nämligen Rådmansö i Roslagen nära Kapellskär. Vi stannade till där för frukost vid ett bageri/kafé tidigt på morgonen innan solen gått upp. Senare på hemvägen körde vi runt hela Rådmansö o stannade kort till i Gräddö. Dit vill jag nog åka när det är sommar för det verkar väldigt idylliskt. Vi gjorde även ett stopp i Norrtälje och vandrade längs älven i centrum. Där är verkligen vackert, i alla fall i förmiddagsljus. De gamla trähusen ger sekelskiftsvibbar och det känns som om man vandrar i en saga.
Flytten till stan
Nu har jag bott två månader i Mariehamn. Plötsligt bestämde jag mig för att flytta hit, men sanningen är nog att jag tänkt tanken ganska länge men inte riktigt vetat om och hur. Så dök den upp i flödet den lilla ettan nära dotter och barnbarn. Jag anmälde mitt intresse, fick komma och titta och kände att den passade mig. Som tur var kände hyresvärden detsamma.
Om man bott i ett hus med stor gård ett antal år så är det ingen lätt process att tränga ihop sig i en etta med liten uteplats. Mycket funderande över vad jag behövde ha med mig av möbler och husgeråd. Vad som skulle lämnas kvar och var det i så fall skulle förvaras eftersom min son med familj flyttade in i huset med alla sina ägodelar. Packa, bära, köra, bära, packa upp. Inte färdig än på långt när men ganska snart fick jag till det väsentligaste. Bland det viktigaste var min elektronikbänk med dator, skrivare o tv. Allt ihopkopplat med varandra så jag kan se på bilder på tv:n, titta på Youtube, hålla kontakt med omvärlden, redigera foton osv. Tv-program bryr jag mig inte så mycket om, just nu följer jag bara Idol. Nåt måste man ju ha att reta sig på…
En stor nackdel med stan är att det är upplyst på nätterna. Jag gillar att stå ute under stjärnhimmeln i den tysta mörka natten, men nu måste jag ta bilen för att hitta en plats där det inte finns gatlyktor.
Annars är ju stan mycket promenadvänlig med många stigar både genom skogsdungar och längs vikar och vattendrag. Redigt och välskött är det, stadsledningen värnar verkligen om invånarnas rätt till rekreation i naturen.
Denna yrsel!
Än så länge har jag inte tagit del av stans kulturutbud annat än biblioteket. Delvis på grund av de återkommande yrselattackerna då kristallerna i öronen vandrar runt. Nästan en i veckan har jag haft sen jag flyttade och då tar det två tre dagar att återfå balansen och krafterna. Det finns inget annat botemedel än att göra övningar för att få bort kristallerna. Efter senaste anfallet har jag kört övningarna ganska flitigt fast det tar emot. Jag får ont o ryggen och nacken av dem, men kan det rädda mig från några karuseller så tar jag hellre lite annan smärta.
Att fotografera
Även om jag fotograferar mycket så har fotografilusten inte riktigt varit densamma sedan min fotoklubbsvän Lennart hastigt gick bort i somras. Han var en entusiastisk fotograf som tyckte om att experimentera med sina bilder. Han berättade gärna hur han gjorde både vid fotograferingstillfället och i bearbetningen. Skicklig som han var så lyckades han bra i både klubbens egna tävlingar som i större sammanhang. Jag är så glad att jag lyckades få honom att skicka in bilder till Nordiska fotomästerskapet 2025 och att två av hans bilder blev antagna. Samtidigt fick även en annan fotoklubbsvän tre av sina bilder antagna och en belönades med HM, en fin utmärkelse. Och stolt får jag meddela att en av mina egna bilder blev antagen vid samma tävling.
Annars är det långt mellan vinsterna i fototävlingar. Just idag fick jag veta att jag fått ett accept i Vanda fotoklubbs Art of light. Fotot tog jag av mitt barnbarnsbarn i somras.
Hulta 