Jag pratar mycket för mig själv, dom som hör mig tror väl att jag blivit tokig på riktigt.
Jag pratar med alla växter, blommor o grönsaker o buskar o träd. Jag berättar vad jag gör eller tänker göra, jag gullar med dom o tröstar dom. Jag lider med dom när dom inte mår bra och pratar om hur vi ska lösa det.
Insekter är riktigt bra att ha som sällskap o prata med. Är lite tveksam till getingarna som gärna gör mig sällskap både ute o inne, men kan inte tänka mig att sopa bort böllor eller använda gifter så länge de är vänligt sinnade. Hoppas det är ömsesidig respekt.
Fåglar pratar högljutt med mig och är en ständig källa till glädje. Även den kolliga skatan som byggt bo i kaprifolen vid grinden och slänger torra kvistar omkring sig. Maken förde krig mot skatorna men nu när jag är ensam här lär dom väl snart ha bon i alla buskar runt gården.
Jag pratar ganska mycket med maken som gick bort i höstas. Han pratar inte med mig på riktigt utan jag hör vad han säger i tankarna och så svarar och kommenterar jag. Eller så berättar jag för honom vad jag gör.
Efter mer än 50 år ihop så vet man vad den andra skulle ha sagt om den kunnat. Han hade många kommentarer om allt mellan himmel och jord medan han levde. Vi hade livliga diskussioner och grälade om mycket. Så jag vet vad han tycker och nu kan jag föra diskussionen vidare, fast det blir lite ensidigt, det medger jag. Och oftast får jag sista ordet… till omväxling. ( Nu hör jag att han säger att det har jag alltid fått.)
Jag frågar ofta var han ställt saker. Att gå in i garagets verkstadsdel är som att komma in i en höstack o leta efter en nål. Men han vägleder mig rätt bra där, för det händer att jag hittar det jag söker.
För ett tag sedan märkte vi att svetsen var påkopplad och väl har varit det ett halvår minst. Inte undra på att elräkningen varit hög trots att jag sparade så mycket som möjligt! Förmodligen var han ute och svetsade när han mådde lite bättre och sen skulle han fortsätta men blev antagligen så dålig så han inte kunde. Och inte kom han ihåg att säga åt oss heller att dra ur svetsen ( eller så är det jag som inte kommer ihåg att han gjorde det?). Nåja, nu är det fixat i alla fall och ingen skada skedd.
Annars har jag barnen att prata med. Äldsta sonen som bor nära får finna sig i att bli uppringd titt som tätt o svara på frågor, tex hur man får upp chucken på borrmaskinen när man vill byta verktyg. Det var ju en sak som var svår att besvara över telefon, så det får han visa handgripligen sen.
Med dottern pratar jag så gott som dagligen om ditt o datt. Messenger är en välsignelse när man pratar länge. Hade vi inte det skulle telefonräkningarna braka i höjden. Till vardag o fest är det henne jag vänder mig till. Vi lever i symbios med varandra. Eller jag lever i symbios med henne i alla fall… ha ha!
Yngste sonen o hans familj finns där att ta ett samtal med när man längtar, men de bor långt bort så det är långt mellan gångerna som vi träffas på riktigt. Fast snart bär det iväg dit! Yngste sonen är inte den som babblar i onödan men när det krisar sig är det aldrig fråga om hur mycket han ställer upp för vimsiga mamma…
För snabba uppcheckningar är Discord toppen. Jag vet att ungdomarna nästan alltid är uppkopplade där. Och mina datamentorer finns där och svarar snabbt på frågor.
Min far o jag hörs över telefon nu och då när vi inte syns o pratar bort en stund ansikte mot ansikte i Vårdö. Nu har han ju en telefon som lever ett eget liv o kopplar bort både telefonnummer o samtal ibland – eller möjligen kan det va handhavarproblem, som det så fint heter nuförtiden.
Övriga släktingar har jag mera oregelbunden kontakt med, men de finns där, ett telefonsamtal bort – eller på messenger.
Mina fotokompisar för jag messenger- och Discorddiskussioner med nu o då. Närhelst jag får en ny idé slänger jag ut den i våra grupper. Och det är ganska ofta… med dåligt minne så gäller det att häva ur sig tvärt, annars glöms det bort. Eftertanke o analys får komma sen, ha ha!
Så nu vet ni vem jag pratar med, här i den underbara stillheten i vårt lilla hörn av Hulta. Ensamvargens fristad.
Hulta 