Fototävling – Hulta

Krönika kring ett foto

Publicerad den 7 april, 2024 av gunilla53

Fotot tog jag 31.3.2017 när jag gick mellan Mångstekta och Hulta i sällskap med 2 av barnbarnen.

Kamera Sony A 200, brännvidd 30 mm, f11, 1/640 s, ISO 3200. Förmodligen helt och hållet automatiska inställningar för det var före min manuella tid. Kudos till kameran som skötte allt utom valde motiv!

Det var en gråmulen, lite dimmig men skön dag. Naturen var i vila, men på nåt sätt märkte man att den ändå var i startgroparna och ivrig att starta våren. Min vana trogen riktade jag kameran mot allt möjligt (och omöjligt). Det som fångade mitt öga blev en bild. Pojkarna och jag pratade och tittade oss omkring. Jag tror att killarna njöt av promenaden lika mycket som jag gjorde. Detta var medan de var sex och nio år gamla och innan de absorberats av mobiler och datorer. De hittade roliga saker längs vägen och den yngsta var lika mycket i diket som på vägen. Ibland stannade vi till en stund för att riktigt ta in vårdagen.

Pojkarna ställde upp på ett roligt (men tämligen misslyckat) foto där det ser ut som om den äldre håller den yngre i sin hand

Intima landskap

Jag har alltid tyckt om fotot från vägrenen längst upp i bloggen, men jag har inte kunnat sätta tummen på varför. Inte förrän nu. Plötsligt förstår jag fotot och varför jag tycker om det. Och det beror på att jag satt mig in i vad fotografering av intima landskap är för något.

Det är ett av temana i Finlandssvenska fotoklubbars tävling 2024. Bilderna ska lämnas in i mitten av augusti och får vara fotade september 2023 till inlämningen. När jag hörde temat blev jag konfunderad, vad var det egentligen? Jag hade en aning, trodde jag, att det skulle vara mindre utsnitt av naturen, men det är inte hela sanningen. För mindre utsnitt av landskap kan också vara närbilder på växter, blommor, stenar, mossor och så vidare. Och då blir det porträtt av det avbildade, inte ett intimt landskap. Växter, blommor, stenar och mossor kan vara med på intima landskap men bara som en ingrediens i bilden, en del av helheten.

Jag hittade turligt nog en kurs på Moderskeppet som handlade just om fotografering av intima landskap. (Kostade mig förnyad medlemsavgift på ca 100 euro!) Lärare är Patrik Larsson som också gett ut en bok med titeln ”Det knappt märkbara” med intima landskapsbilder. https://www.fotografpatriklarsson.se/bok

Såg nyss att han jobbat på Ålands folkhögskola också, det var en nyhet för mig! Drömmen vore ju att få honom att göra en workshop med oss på Fotoklubben Obscura!

Patrik nämnde den amerikanska pionjärfotografen Eliot Porter, 1901-1990, som kanske var den förste som riktade in sig på intima landskap och vars fotografier ställdes ut 1969 på Metropolitan museum of art och vars utställningskatalog man kan se på nätet https://www.metmuseum.org/art/metpublications/intimate_landscapes_photographs

Efter att ha tittat på både kurs och bilder började jag begripa vad det handlar om. För säkerhets skull sökte jag vidare och hittade även en artikel av Scott Aspinal som handlade om samma sak https://www.scottaspinall.com/intimate-landscape-photography/

Tja, vad handlar det om då? Jo, att avbilda en liten, eller lite större, bit av landskapet så att man som betraktare verkligen upplever den biten med alla aspekter och som en helhet. Inget ska framhävas mer än något annat, allt ska vara tillhörigt i bilden. Man ska undvika att få med himmel eftersom himlen oftast är så ljus så den drar uppmärksamheten till sig. Undantag kan vara mulna, dimmiga dagar då himlen blir ett grått töcken. Överhuvudtaget är mulna dagar bra dagar att fota intima landskap i eftersom stora skillnader i ljus o skugga inte gör bilden lugn och jämn som den ska vara.

Vad gäller brännvidder har jag förstått att man ska hålla sig till mellanskiktet, dvs 28-70, men att det lite beror på motivet. Är det längre bort kan man behöva ett tele för att få det utsnittet man vill ha. Det vill säga om man inte kan komma närmare själv. Bra att veta https://www.teknikifokus.se/guide-sa-fungerar-en-kamera

Stativet är ett måste för att kunna använda långa slutartider. Inne i skogen är det ofta ganska mörkt och särskilt mulna dagar behövs längre tider. Du ska inte heller öppna upp bländaren för mycket, f8-11 är bra för att få hela motivet i fokus. Slutartiden får då anpassas till det. Patrik menade även att stativet är bra för då saktas man ner och blir mera noggrann plus att man då tar in naturen på ett annat sätt än när man springer omkring med handhållen kamera. Fotografera intima landskap är en livsstil lika mycket som en fotogenre.

Efter att ha tittat igenom en stor del av mina bilder kan jag konstatera att det inte är många bilder som duger som intima landskap, men några finns det. Jag lägger in fler bilder från promenaden Mångstekta-Hulta 2017. Det verkar som om vädret plus omgivningen var de rätta för intima landskap den dagen, fast jag inte hade en aning om att det var det jag gjorde. Från nu och fram till mitten av augusti blir det att medvetet försöka fota intima landskap.

Fick poäng på fotona idag

Publicerad den 15 november, 2023 av gunilla53

Två tävlingar avgjorda; Vanda fotoklubbs ”10:e obsession of light” och ”15:e Finland International Digital Circuit 2023”.

*Rugby on the screen. Taget i Paris i oktober 2023 under rugby VM. Fick 17 poäng.*

10:e obsession of light hade sex klasser till vilka man kunde sända in max 4 foton; öppen färg, öppen monokrom, natur, närbild, resefoto, street. Jag fick ingen accept, men ändå nöjd med rätt höga poäng i monokrom och street. Mitt bästa streetfoto fick 20 poäng av max 30. Det hade behövts 21 poäng för att det skulle ha fått accept. Sämst lyckades jag i Natur och närbild där mina poäng låg på 9-12.

15:e Finland International Digital Circuit 2023″ hade tre klasser; färg, monokrom och fotojournalism. Bilderna bedömdes i fyra finska salonger; 1:a Juensuu salon, 7:e Kuovola salon, 9:e Kuopio salon och 1:a Pieksämäki salon. Fotojournalism klassen blev min bästa med två accept i Juensuu salon och ett accept i Kuovola salon. I denna klass får bilderna inte vara planerade eller förändrade annat än att man får ta bort fläckar som orsakats av kameran och annan lätt sedvanlig bearbetning. För mig som ju är en betraktare ”på sidan av” passar detta tema tydligen bra. Även om jag sällan har nån viktig eller dramatiskt händelse att fota då jag går här hemma. Fotot jag lyckades bäst med är från Obscuras besök i Geta i somras. Olle guidade i Edos mack och jag knäppte rakt av. Antagligen har de sällan sett ett sånt ställe där i de finländska juryerna – eller så kände de igen sig?

Med tanke på att det är internationella tävlingar så är jag väldigt nöjd. De vinnande bilderna är fantastiskt bra så det är en ära att alls få några poäng i sammanhanget.

Jag vägrar vara senior!

Publicerad den 6 november, 2023 av gunilla53

Visserligen har jag fyllt 70 men aldrig har jag betraktat mig som senior eller gammal! Därför fick jag en rejäl chock idag när jag i telefon med hälsocentralen ombads kontakta seniormottagningen. Det var tur att jag redan satt annars hade jag absolut ramlat omkull!

Så nu tillhör man inte befolkningen i stort längre utan en grupp som kallas seniorer… herregud så det skorrar illa i mina öron! Ja, jag förstår om min omgivning betraktar mig som gammal – utsidan är ju härjad och skrynklig – men själv vägrar jag tänka den tanken.

Inuti är jag tamejf*n inte en dag över 20, knappt det ibland. Mina tankar, känslor och drömmar är likadana. Möjligen är jag mindre mörkrädd än jag var förr… men jag är också möjligen mycket galnare än då.

Kanske det är det som är kärnan i ålder, man skaffar erfarenheter som man lägger till grundmänniskan och så blir man starkare och svagare på samma gång och vågar stå för den man är? Vågar ta strider när man tycker att det verkligen behövs och viker undan i de fall det inte gör någon nytta att va påstridig.

Det är nog mina förutfattade meningar som gör mig så upprörd över den här seniorgrejen. Jag ser mig invallad i en fålla där jag ska hålla mig till reglerna. Där jag ska glömma att jag är människan Gunilla. Där jag ska va som alla andra. Jag kräks nästan när jag tänker på det! Ursäkta nu alla andra s.k. seniorer att jag tänker att ni är såna. Det är klart ni inte är!

Jag som har gått och funderat på att åka på luff alldeles på egen hand. Uppleva saker och utsätta mig för hemska faror och uppleva underbara ögonblick! (Ha, ha! där fick jag er allt!)

Bullbak och handarbete har jag redan gjort i mitt liv, det är jag färdig med. Det verkar också som jag är ganska färdig med trädgård och odling!!! Vem kunde tro det för tio år den? Men å andra sidan är jag rätt ombytlig nuförtiden så man vet aldrig till våren vad som händer…

Vill barnbarnen umgås med mig så får dom va med på det jag gillar; fotografera, uppleva konst, köra bil alldeles för fort, lyssna på musik, titta på film, sjunga hemskt fult (skråla), stå ute mitt i natten under stjärnorna och njuta av storheten i alltet.

Kom min tonårsrevolt lite väl sent tycker ni? Bättre sent än aldrig, säger jag! Så nu vet ni vem ni har att göra med! Vågar nån kalla mig senior så åker den på en propp!

Ingen framgång i fotograferandet…

Publicerad den 20 mars, 2023 av gunilla53

Swedish International Exhibition of Photography 2023

Nä inte lyckas jag… men vet inte var jag är sämst – i själva fotandet, bearbetningen, valet eller presentationen?

Fotandet ja, det ligger lite nere just nu. Jag vet att jag skulle behöva försöka, men det blir inte av. Kylan, halkan, avsaknaden av trevliga motiv, för dåliga fotogrejer… Listan på ursäkter kan göras lång. Idag när jag tittar ut genom fönstret ser jag att det är dimmigt och det betyder bra fotoväder, men nej, inte är jag särskilt lockad av att gå ut.

Måste hitta nåt gammalt att fota. Gammalt är temat för Bildkvällen i morgon. Egentligen är allt jag har gammalt, men inte fint gammalt utan bara ointressant gammalt. Nå få se vad jag hittar på. Bildkvällarna är annars det roligaste i fotoväg just nu. Opretentiöst o med ett härligt litet gäng. Inspirerande, åtminstone tills man stängt dörren efter träffen, då brukar det ta slut igen.

Youtube är också inspirerande. Tänk så många bra inspelningar man hittar om man söker lite! Jag vet inte hur många fotoföredrag jag tittat på hittills. Som om man satt i publiken och tittade och lyssnade. Ofta är de timslånga och längre. Då tänker jag att det där måste jag pröva, men sen är det ett enormt hopp mellan att vilja o faktiskt göra. Jag måste ha piskan på ryggen för att det ska bli nåt gjort…

Mina fotokompisar är inte slöa. Ute mitt i natten och fotar norrsken och stjärnor eller åker iväg o vandrar med kameran i högsta hugg. Eller ställer upp stilleben hemma… om jag bara hade ett uns av den energin skulle jag va nöjd.

Bearbetningen då? Jodå, rent tekniskt kan jag väldigt mycket, t o m Photoshop har jag börjat förstå. Lightroom är mitt hemmaprogram där jag rör mig bekvämt, men säkert finns det verktyg jag inte riktigt behärskar där med. Ibland kör jag fast i bearbetningen, blir hemmablind och ser inte med fräscha ögon. Hamnar i likartade bearbetningar som i längden blir tråkiga. Jag saknar kreativiteten från förr om åren. Nu har jag blivit feg.

*Medveten kamerarörelse eller IMC som det också kallas. Canon digital Ixus 75, F2,8, 1/8 s. Fotat 2017. Färgförstärkt i efterhand.*

Ja och sen var det valet av bilder då. Alltid svårt i eget bildarkiv. Lättare att kunna välja bland andras bilder, men det är inte ofta mina val sammanfaller med andras har jag märkt.

Just nu trånar jag efter en begagnad kamera som är till salu. Men jag har inte råd varken med den eller de objektiv som jag skulle behöva till den. Eller jo, om jag väljer bort vinterveden för nästa år… alla normalt funtade människor skulle inte ens tänka tanken. Dessutom vet jag ju att det inte är kameran som avgör hur bra bilder man tar – men ändå finns längtan efter nåt bättre med flera megapixlar o bättre ISO-val. För nåt år sen köpte jag en ny kamera med 24 MP o enorm zoomkapacitet, Nikon B700. Problemet är att den är som en leksak i jämförelse med den robusta Nikon D 300 S som jag har. Så där ligger B700 oanvänd för det mesta. Vid rätt ljusförhållande tar den fantastiska bilder, men den känns inte rätt ändå. Så jag fortsätter att tråna…

Swedish International Exhibition of Photography 2023

Fick resultatet från Swedish International Exhibition of Photography 2023. Tror det var sämsta poängen jag fått hittills. Förut har jag legat ett eller två poäng från accept, men nu var det stora hopp. Får va nöjd ändå med att jag trots allt fick poäng. Visar några av bilderna här. August evening har jag tävlat med förut i Sommartävlingen, men den fick ingen placering då heller. Jag gillar bilden, kanske för att jag minns hur ljuvlig den kvällen var med den dalande solen som fick vattnet att bli gyllene. Crocusbilden är ganska gammal och mycket bearbetad. Dom svartvita är som dom är. Fick mitt högsta poäng i svartvitt för porträttet på Julius men av hänsyn till honom visar jag det inte här. Klicka på bilderna så ser du dom i original format.

Nu är dimman riktigt tät. Kanske borde jag maka mig ut i alla fall? Efter jag matat katten som nu behagat vakna på eftermiddagen efter att ha hållit mig vaken halva natten genom att trava omkring i sängen, hoppa upp o ned och till slut också hade omkull mitt brickbord med ett högt skrammel. Nå – på morgonen sov hon djupt och det fortsatte hon med tills nu… det blir väl en orolig natt igen, misstänker jag.

Ut o fota med er ni som har ork!

Idag kom poängkorten från obsession of light

Publicerad den 6 mars, 2022 av gunilla53

De var snabba från Vanda fotoklubb!

Inget accepterat foto men nöjd ändå med ganska höga poäng, särskilt med tanke på att det deltar fotografer från hela världen:

Obsession
Series: ”Color” (acceptance mark 18)

            ”butterfly orange” scored 13
            ”mocko evening” scored 17 (håller på denna ett tag)
            ”our sea” scored 12
            ”moors the boat” scored 16

Series: ”Monochrome” (acceptance mark 18)

            ”the men are talking” scored 11 (för personligt att lägga ut här)
            ”dandelion seeds” scored 15
            ”clouds over the bay” scored 14
            ”stella in the grass ” scored 17

Series: ”Nature” (acceptance mark 19)

            ”degersand” scored 12
            ”animal cloud” scored 14
            ”red cornflower” scored 13
            ”wetland” scored 13

Obsession of light

Publicerad den 20 februari, 2022 av gunilla53

heter Vandaa fotoklubbs internationella fototävling som jag just lämnat in bidrag till. Tre olika klasser; färg, monokrom och natur. Sista inlämningsdag är 22.2 så den som vill va med hinner ännu.

Nej den här lade jag inte in i tävlingen. Hade tänkt ha den som naturbild men reglerna är jättestränga, det får inte finnas nåt som gjorts av människor på bilderna och här finns både en skogsväg och några stubbar som visar människans framfart.

Eftersom jag missar Obscuras närvarotävling nu när jag är den som sköter om den på nätet ett tag så är jag ju tvungen att hitta andra vägar för mina foton. Tur att jag redan valt ut så många till förra tävlingen så att jag inte behövde göra grundliga genomgångar nu. Ett par foton lade jag in i mappen, bland annat från slutet av juli i fjol. Dessa har legat obearbetade sen dess, men nu gick jag igenom dem och fixade till dem i Lightroom. Trevligt att jobba med sommarbilder nu mitt i vintern! Har några från byn som jag tycker är fina. Klicka på bilderna för att se dem i större format.

*Solen går ner över Hulta och ogräset glöder*

Hittade även bilder från mitt besök på Senses visningsträdgård i Lemland. Det är verkligen grant där och snart blommar vårlökarna. Undras om jag kommer mig iväg dit då? Det är ju ganska långt att åka…

Att välja ut foton

Publicerad den 9 februari, 2022 av gunilla53

Nu har jag lagt in foton till den internationella tävlingen Swedish International Exhibition of Photography 2022 – DIGITAL. Deadline 15 februari så denna gång gör jag det inte i sista minuten, hör o häpna! Men valprocessen har varit tuff. Jag har haft flera månader på mig att antingen fotografera eller välja i arkivet. På grund av att hälsan varit som den varit så blev det inga nya foton utan ett långt bläddrande bland gamla foton. Jag gick igenom hela 2021 och valde ut såna som kunde va kandidater, sen gick jag igenom en del utvalda foton som jag samlat ihop till ”bra att ha”-tillfällen. Efter det började jag välja bland de utvalda. Jag vet inte hur många gånger jag kikat på samma foton den senaste tiden. Sen gick jag in på nätet och kikade på förra årets vinnande bilder. Efter det valde jag bort nästan allt jag redan valt ut… Men till slut var jag tvungen att bestämma mig, med insikten att jag inte kommer att få någon bild accepterad.

*Bortvalda. Jag gillar dem men vet att de har sina svagheter*

Jag tycker att den här processen är lärorik; dels lär jag mig bedöma mina egna bilder, dels lär jag mig av andras. Men den svåraste läxan är ändå att bli en säkrare bildbedömare, att stå fast vid vad jag själv tycker om fastän kanske ingen annan gör det. Det finns ju ingen fotograf som lyckas med att kopiera andras bilder, det är ju trots allt bara kopior, inga original. Man måste finna sin egen stil o hålla fast vid den. Det utesluter inte nya lärdomar om själva fotandet, det tekniska och kompositionen.

Alla fotografer går igenom olika faser. Ju längre man kommer desto mer förstår man hur lite man behärskar. Som mest nöjd och lycklig är man i början av fotobanan när det räcker med att få till ett foto som visar motivet tydligt och klart utan tummar i vägen eller suddiga partier. Längre hunnen kan man plötsligt planera in lite suddighet…

Tja nu har jag i alla fall lämnat in för denna gången och det är bara att vänta på bedömningskortet och se hur många poäng jag lyckats få av de stränga domarna.

Fotofeedback

Publicerad den 29 november, 2021 av gunilla53

Jag behöver ha nån form av feedback på mitt fotande och därför tävlar jag i fotografi. Då kan jag se hur andra bedömer mina bilder och ha en hum om vad de har för kvalitéer. Det bästa är ju naturligtvis en riktig konstruktiv kritik från en ärlig människa. Särskilt i början, när man är ny på detta, så svider det att få höra att det man själv tyckte var rätt ok har en massa fel. Men man vänjer sig. Och framför allt så lär man sig av misstagen. Man lär sig inget om betraktaren bara säger ”fin bild” och inte förklarar varför den är fin. Inte heller är det lärorikt att bli sågad ”så misslyckad” om man inte får veta vad som blivit fel och hur man skulle kunna göra det bättre.

*”Ljus” var ett av mina bidrag till finlandsvenska fotoklubbars tävling i år och den fick andra pris i naturklassen. Jättefin motivering som löd att jag lyckats göra det alldagliga vackert.*

Att tävla i foto är ett sätt att få veta hur man ligger till i fotograferingskonsten. Varje tävlingssammanhang har sina preferenser; är det i små sammanhang så är det mycket människornas tycke och smak som avgör resultatet. Vissa gillar färggrant o andra mer nedtonat eller svartvitt, vissa gillar natur och andra gillar gatufoto eller porträtt och efter sitt tycke bedömer man bilderna.

I vissa sammanhang så är det en viss stil som är förhärskande och då lär man sig att delta med såna bilder. Men man får inte glömma sin egen stil och det man själv tycker om. Man måste ha en grund att stå på, en trygghet som gör att man står ut med att bli refuserad både en och flera gånger.

Man lär sig massor av att titta på andras bilder. Särskilt bilder som deltagit i stora mästerskap. Man tittar och ser hur bilden är komponerad och hur efterarbetet kanske är gjort. På Youtube kan man hitta videor där skickliga fotografer ger bildkritik till inskickade bilder. Men även där ser man hur fotografens egen stil påverkar bedömningen. Knepet är att inte fastna på en fotograf utan titta på många. Till slut förstår man kanske vilken stil man själv föredrar.

I höst har jag skickat in bilder till Nordiska mästerskapet i kollektionsbilder. Resultatet anlände igår. Ingen av mina kollektioner tog sig genom nålsögat till katalogen, men de blev inte poänglösa heller så jag är helt nöjd. Nu vet jag lite mera hur jag ska förbereda mig inför nästa kollektionsmästerskap hösten 2022.

*Klicka på bilderna för att se hela kollektionerna.*

Jag har också skickat in bilder till en internationell tävling i nordisk regi, circuit 6, så det är spännande att vänta på det resultatet. Jag har inga förhoppningar om att komma med i den katalogen heller – jag har sett fjolårsresultatet och är realist. Men den som inte siktar mot stjärnorna hamnar inte heller i trädtopparna…