Astrofoto

Vi är kvar. Vi har inte blåst bort denna gång heller. Blev inte ens strömavbrott fast det blinkade ett par gånger. Inte för att det är så traumatiskt här – om det inte blir för långvarigt vill säga – för vi har vedspisar som håller oss varma och som vi kan laga mat på. Men vattnet slutar rinna i kranen förstås och i de rum som saknar spis blir det kallt. Nu under kalla årstiden fungerar kallfarstun som kylskåp, men det är inte roligt om frysarna börjar bli varma.

Vi har upptäckt att vi har en fin liten fågel som gästar fågelmatningen. Liten och kvick. Svår att fota, särskilt om man står inomhus och fotar genom ett fläckigt fönster. Men jag gjorde ett försök i alla fall och så förvånad jag blev när jag såg på bilden i datorn! Den lilla grå fågeln var inte alls grå utan gulbrungrön o med streck o fläckar här o där. Efter att ha gått med i en fågelsida på facebook upptäckte jag att det var fler som frågade om den lilla fågeln. Tydligen är det gott om dem i år i trädgårdarna. Grönsiska heter den. I vanliga fall har jag inte långglasögonen på annat än när jag tittar på tv o kör bil, men nu vet jag att jag behöver dem när jag tittar på fåglar också. Alla de där grå, nästan likadana fåglarna visade sig va riktigt granna när jag såg dom genom glasen…

Hur mår jag nu då? Just nu går det an, men efter två månader av denna åkomman vet jag att det när som helst kan slå till med yrsel o illamående. Jag är bara glad för de dagar det fungerar någorlunda och hoppas att det ska ge med sig småningom. Har i alla fall fått tid till öronläkare i slutet av februari. Få se vad de kommer fram till då. Om inte annat kanske jag kan få hörhjälpmedel. Våra barn håller på att bli galna nu när både maken och jag hör lika dåligt.

På tal om maken ja – han har födelsedag idag. Vi firade lite smått redan i lördags med tårta. (Var ju tvungen att göra den medan det fanns el i ledningarna, då när jag förberedde mig på att vi skulle bli strömlösa ett tag.) Finns en bit kvar till fikat idag.

Den sedan länge planerade utställningen i Jomala blev jag tvungen att ställa in nu när jag mår som jag mår. Har inte haft ork eller lust att hålla på med nån form av konstnärlig verksamhet sen detta elände började. Och alla sorts stress gör det sämre. Kanske det funkar bättre nästa år… den som lever får se.

Kameran har stått mer eller mindre oanvänd i flera månader, men nu tog jag fram den när fåglarna skulle förevigas. och det kändes riktigt roligt även om bilderna inte blev bra. En av dessa norrskenskvällar för ett tag sen gick jag ut på trappan och fyrade av två (!) kort mot ljusningen på himlen, det var allt jag orkade då. Jag tittade på dem nu först – och de visar faktiskt ett grönt sken där i skyn bortom träden på gården. Jag hoppas på att det blir mera norrsken när jag har ork att vara på nån bättre plats och har tålamod att pröva olika inställningar på kameran.

Skönt att vi går mot ljusare tider. Jag längtar så efter att kunna njuta av morgonkaffet ute i rosengrottan. Tankarna på att påta ner några frön dyker upp i huvet allt oftare, men när jag ser hur trångt det redan är på blomborden så besinnar jag mig. Väntar ännu nån vecka. Clivian står i blom nu. Alldeles som den brukar så dök blomman upp utan förvarning inne i bladrosetten, men nu har den faktiskt växt upp lite högre. Pelargonerna jag plockade in i höstas står o överlever och levererar gröna blad som strävar mot ljuset. Och palettbladen är rangliga. Men de lever i alla fall. Både blommorna och jag dyrkar solen när den visar sig.