När man bläddrar i sina gamla fotoalbum

Publicerad den av gunilla53

Ibland måste man gå längre bak i fotoarkivet än vad som finns i dator och hårddiskar. Det gjorde jag ikväll när jag sökte efter kort där både mamma och pappa var med. Vad jag kunde konstatera var att på den analoga tiden var mitt fotokunnande lika med noll. Hade jag inte haft kameror som i stort sett skötte sig själva hade det nog inte blivit nåt på filmrutorna. Jag visste tydligen ingenting om komposition, ljus och berättande… Ett hittade jag där jag tydligen av misstag åtminstone fått till nån sorts komposition med tredjedelsregeln rätt.

En sommar seglade vi i Kungsbackas skärgård och steg iland på en av öarna. På den högsta punkten stod maken och yngste sonen och spanade ut över fjorden. Bakom dem stod jag med kameran i högsta hugg. Här finns ju både en ganska intressant förgrund, ett mellanparti och en bakgrund som duger. Personerna står i den vänstra, övre tredjedelspunkten. Den röda dräkten kontrasterar fint mot allt det blå och bruna. Jag har fotat av det framkallade kortet varvid kvalitén nog inte direkt förbättrades.

Om nu detta är ett av mina bättre foton, hur ser då de sämre ut kan man fråga sig?

Vad vi ser på denna bild är ett fält med en litet djur. Detta ska då illustrera en campingplats vid Vätterns västra sida i närheten av Tidaholm, om jag minns rätt. På denna bild finns ingen komposition som gör den lättare att avläsa, färgerna är brunt och grönt, djuret (som är en liten hare tror jag) syns knappt. I övre högra hörnet finns ett par stolpar som effektivt leder blicken från djuret och ut ur bilden. I misstag har det blivit en vinjettering som en aning samlar ljuset i mitten av bilden.

Allt är dock inte fotografens fel denna gång. Vi hade aldrig sett en så konstig campingplats. Ett ganska stort fält där gräset slagits för nån tid sen och sen lämnats kvar medan det nya gräset växte upp igenom höet. Vad jag minns var vi alldeles ensamma där med vår enkla husbil. En natt där och sen drog vi vidare upp mot Dalsland, vandrade i en nationalpark (kanske Tresticklans?) och tog en tur in i Norge.

Men om jag vetat vad jag vet idag om fotografering så hade jag kanske lagt mig ner i gräset, satt på ett teleobjektiv, bländaren på stor öppning och fångat haren med en suddig men urskönjbar bakgrund. Det hade kanske fungerat, men fotot jag fångade då får mig ju i alla fall att minnas vår semestertur. Och det är ju huvudsaken, eller hur? För jag hade nog ingen systemkamera och inga teleobjektiv heller på den tiden.

Har jag blivit bättre på foto då? Nja, inte enligt tävlingsjuryer i alla fall. Men jag tröstar mig med att konkurrensen är stenhård i de sammanhangen. Ett av mina senaste foton är denna vy från Norrtälje.

Tagen i mitten av Oktober i år, när träden glödde i solen och speglade sig i ån. Nu fotad med en bra systemkamera med ett bra objektiv. Inte den bästa utrustningen som finns men betydligt bättre än de jag hade förr i världen. Säkert hade jag kunnat välja en annan vinkel, ett annat utsnitt och en annan komposition, men jag är nöjd med bilden ändå. Jag tycker att den berättar om höstkänslan i den vackra delen av staden.

Mariehamnare nu då?

Publicerad den av gunilla53

Pappa blev 95 år

Så har vår gamla far gått vidare till en annan dimension. Han slöt sina ögon för sista gången på min 72:a födelsedag då jag var på resa. Han var den äldsta i vår släkt, den sista av Valdemar och Elidas barnaskara från Nedergårds.

Den sista tiden då jag tillbringade mycket tid med pappa på både sjukhuset och boendet blev jag varse hur otroligt trevliga o snälla personalen är på Strömsgården. Såg hur ömt de hälsade på pappa då de kom in i rummet och såg ur han lyste upp när de böjde sig och tog hans hand. Hur de satt vid hans säng och hjälpte honom att få i sig några tuggor. Dessa samariter som sköter våra gamla i det tysta är värda all uppskattning och tack.

I Roslagen

På resan till Västsverige hittade vi av en slump ett riktigt fint besöksmål nära Åland, nämligen Rådmansö i Roslagen nära Kapellskär. Vi stannade till där för frukost vid ett bageri/kafé tidigt på morgonen innan solen gått upp. Senare på hemvägen körde vi runt hela Rådmansö o stannade kort till i Gräddö. Dit vill jag nog åka när det är sommar för det verkar väldigt idylliskt. Vi gjorde även ett stopp i Norrtälje och vandrade längs älven i centrum. Där är verkligen vackert, i alla fall i förmiddagsljus. De gamla trähusen ger sekelskiftsvibbar och det känns som om man vandrar i en saga.

Flytten till stan

Nu har jag bott två månader i Mariehamn. Plötsligt bestämde jag mig för att flytta hit, men sanningen är nog att jag tänkt tanken ganska länge men inte riktigt vetat om och hur. Så dök den upp i flödet den lilla ettan nära dotter och barnbarn. Jag anmälde mitt intresse, fick komma och titta och kände att den passade mig. Som tur var kände hyresvärden detsamma.

Om man bott i ett hus med stor gård ett antal år så är det ingen lätt process att tränga ihop sig i en etta med liten uteplats. Mycket funderande över vad jag behövde ha med mig av möbler och husgeråd. Vad som skulle lämnas kvar och var det i så fall skulle förvaras eftersom min son med familj flyttade in i huset med alla sina ägodelar. Packa, bära, köra, bära, packa upp. Inte färdig än på långt när men ganska snart fick jag till det väsentligaste. Bland det viktigaste var min elektronikbänk med dator, skrivare o tv. Allt ihopkopplat med varandra så jag kan se på bilder på tv:n, titta på Youtube, hålla kontakt med omvärlden, redigera foton osv. Tv-program bryr jag mig inte så mycket om, just nu följer jag bara Idol. Nåt måste man ju ha att reta sig på…

En stor nackdel med stan är att det är upplyst på nätterna. Jag gillar att stå ute under stjärnhimmeln i den tysta mörka natten, men nu måste jag ta bilen för att hitta en plats där det inte finns gatlyktor.

Annars är ju stan mycket promenadvänlig med många stigar både genom skogsdungar och längs vikar och vattendrag. Redigt och välskött är det, stadsledningen värnar verkligen om invånarnas rätt till rekreation i naturen.

Denna yrsel!

Än så länge har jag inte tagit del av stans kulturutbud annat än biblioteket. Delvis på grund av de återkommande yrselattackerna då kristallerna i öronen vandrar runt. Nästan en i veckan har jag haft sen jag flyttade och då tar det två tre dagar att återfå balansen och krafterna. Det finns inget annat botemedel än att göra övningar för att få bort kristallerna. Efter senaste anfallet har jag kört övningarna ganska flitigt fast det tar emot. Jag får ont o ryggen och nacken av dem, men kan det rädda mig från några karuseller så tar jag hellre lite annan smärta.

Att fotografera

Även om jag fotograferar mycket så har fotografilusten inte riktigt varit densamma sedan min fotoklubbsvän Lennart hastigt gick bort i somras. Han var en entusiastisk fotograf som tyckte om att experimentera med sina bilder. Han berättade gärna hur han gjorde både vid fotograferingstillfället och i bearbetningen. Skicklig som han var så lyckades han bra i både klubbens egna tävlingar som i större sammanhang. Jag är så glad att jag lyckades få honom att skicka in bilder till Nordiska fotomästerskapet 2025 och att två av hans bilder blev antagna. Samtidigt fick även en annan fotoklubbsvän tre av sina bilder antagna och en belönades med HM, en fin utmärkelse. Och stolt får jag meddela att en av mina egna bilder blev antagen vid samma tävling.

Annars är det långt mellan vinsterna i fototävlingar. Just idag fick jag veta att jag fått ett accept i Vanda fotoklubbs Art of light. Fotot tog jag av mitt barnbarnsbarn i somras.

Dag 2: Louvren

Publicerad den av gunilla53

Kallt väder idag, runt 12 grader. Först lite halvmulet o sen soligt men blåsigt. Vissa parisare här har inte vant sig sen det var 25 grader varmt för två dagar sen, så de går fortfarande i shorts. Vi är påpälsade. Resten av veckan lovas varmare men mulet o regnigt i slutet.

Trots att jag varit i Paris förut så har jag inte besökt Louvren förrän idag. Vi hade förbokade o betalda biljetter så det var bara att hitta ingången o gå in – trodde vi. Men att hitta nån ingång var inte så lätt. Vi gick över innergården o kom ut på planen med pyramiderna. Där började det bildas köer o vi ställde oss i en kö som sakta rörde sig framåt. Det fanns flera köer o vi undrade om vi stod i rätt kö. Efter att ha frågat en vakt fick vi veta att vi stod i fel kö och flyttade oss till den rätta. Beroende på om man har tiden på halvtimme eller heltimme är det olika köer.

HUR SKA MAN VETA DET NÄR MAN ÄR LÄNGST BAK I KÖN???

Nåja, vi kom igenom nålsögat och åkte rulltrappa ner under pyramiden till entrén. Efter att ha låst in jackor o väskor så tog vi fikapaus och planerade hur vi skulle ta oss an denna monumentala byggnad. Sällskapet ville i första hand se Mona-Lisa så vi begav oss på tur till henne. Överallt fanns det skyltar åt vilket håll tavlan fanns. Eftersom det var ganska tidigt på dagen var det inte så mycket folk i salarna, men i Mona-Lisa rummet var det knökfullt. Jag valde att se tavlan på avstånd men Josefina o Julius köade för att få 5 sekunder framför den. Jack tyckte att folkmängden och ljudnivån var för jobbig så därför delade vi på oss: jag o Julius gick för sig o Josefina o Jack för sig.

Jag var mest intresserad av målningar så därför vandrade vi omkring i dessa gallerier. Nya salar dök upp hela tiden men då och då passerade vi samna rum igen. Till slut visste vi inte var vi var (fastän Julius hävdade bestämt att han visste precis hur vi skulle gå). När vi sen skulle träffas allihop för lunch så tog det oss en halvtimme att hitta mötesplatsen.

Efter lunchen delade vi på oss igen efter att ha varit i salen med franska kronjuvelerna. Nu vandrade vi igen igen genom måleriet flera varv och letade efter Liberte tavlan utan att hitta den.

Sen nerför trapporna till antikens utrymmen. Därifrån var det nästan omöjligt att hitta tillbaka till entré/utgång. Vi var tvungna att fråga en funktionär. Lika svårt hade Josefina o Jack att hitta utgången.

Jag var nöjd med att ha sett en Turner-målning. Har massor av foton i min kamera så får väl gå igenom dom när jag kommer hem och återuppleva Louvren. Sex timmar totalt blev det i Louvren.

Väl ute hämtade vi lite luft i Jardin Tuilerie, men sen åkte vi buss hem och käkade middag i lägenheten. Otroliga 17500 meter gångna idag. Benen börjar bli ansträngda o höftlederna värker.

Imorgon är inget bokat men de stora varuhusen lockar. Vårt unga modelejon vill se om och vad han kan utöka sin garderob med. Jag vill hitta en kylskåpsmagnet till min resesamling.