Gick ut på trappan ikväll o såg att det flammade på himlen i norr. Dessutom helt klart med strålande stjärnor och en liten månskära. Tog ett par mobilfoton som ju blev sådär när jag handhöll mobilen. Tänkte att det här kan jag ju inte missa så skyndade in och letade fram kamera och stativ. Ställde in den på F2,8, 10 sek och oändligt fokus. Glömde ställa om ISO så det stod på 200. Sen på med jacka, mössa o kängor och ut igen. Först på gården och sen gick jag genom grinden till åkern norr om huset.
Ett intensivt sken, det röda i förgrunden är en stenmur upplyst av köksfönstret
Jag har nog inte sett så fint norrsken på många år. Det stod i strimmor från horisonten och rakt upp till högsta punkten på himlavalvet. Men sen avtog det snabbt och jag tog mina attiraljer för att gå in igen. Döm om min förvåning när dörren var låst! Maken hade låst den medan jag stod o fotade… han visste inte att jag var ute. Som tur var hade jag mobilen med mig så jag ringde honom. Hörde hur signalerna rang därinne tills de tystade. Inget svar. Han har dålig hörsel och hög volym på tvn. Japp, bara att pulsa iväg genom snön och knacka på fönstret. Då ringde han… Ja, så jag blev insläppt i värmen igen. Lite skäll fick jag också för att jag inte sagt till att jag gick ut. Helt rätt, jag borde nog säga till, särskilt när jag går ut i mörker och halka med min obalans.
Måste ju titta på fotona ögonaböj. Och förundra mig över att det var både grönt och rött. Inga perfekta bilder – jag är ingen van natt/astrofotograf och kameran är inte den vassaste på sån fotografering. Men jag är nöjd ändå. Vissa bilder blev som utomjordiska… (ha ha ha!)
heter Vandaa fotoklubbs internationella fototävling som jag just lämnat in bidrag till. Tre olika klasser; färg, monokrom och natur. Sista inlämningsdag är 22.2 så den som vill va med hinner ännu.
Nej den här lade jag inte in i tävlingen. Hade tänkt ha den som naturbild men reglerna är jättestränga, det får inte finnas nåt som gjorts av människor på bilderna och här finns både en skogsväg och några stubbar som visar människans framfart.
Eftersom jag missar Obscuras närvarotävling nu när jag är den som sköter om den på nätet ett tag så är jag ju tvungen att hitta andra vägar för mina foton. Tur att jag redan valt ut så många till förra tävlingen så att jag inte behövde göra grundliga genomgångar nu. Ett par foton lade jag in i mappen, bland annat från slutet av juli i fjol. Dessa har legat obearbetade sen dess, men nu gick jag igenom dem och fixade till dem i Lightroom. Trevligt att jobba med sommarbilder nu mitt i vintern! Har några från byn som jag tycker är fina. Klicka på bilderna för att se dem i större format.
Solen går ner över Hulta och ogräset glöderJa vad är det nu för blommor där på vägrenen? Baldersbrå eller kamomill?Vackra moln över Wähls
Hittade även bilder från mitt besök på Senses visningsträdgård i Lemland. Det är verkligen grant där och snart blommar vårlökarna. Undras om jag kommer mig iväg dit då? Det är ju ganska långt att åka…
Nu har jag lagt in foton till den internationella tävlingen Swedish International Exhibition of Photography 2022 – DIGITAL. Deadline 15 februari så denna gång gör jag det inte i sista minuten, hör o häpna! Men valprocessen har varit tuff. Jag har haft flera månader på mig att antingen fotografera eller välja i arkivet. På grund av att hälsan varit som den varit så blev det inga nya foton utan ett långt bläddrande bland gamla foton. Jag gick igenom hela 2021 och valde ut såna som kunde va kandidater, sen gick jag igenom en del utvalda foton som jag samlat ihop till ”bra att ha”-tillfällen. Efter det började jag välja bland de utvalda. Jag vet inte hur många gånger jag kikat på samma foton den senaste tiden. Sen gick jag in på nätet och kikade på förra årets vinnande bilder. Efter det valde jag bort nästan allt jag redan valt ut… Men till slut var jag tvungen att bestämma mig, med insikten att jag inte kommer att få någon bild accepterad.
Bortvalda. Jag gillar dem men vet att de har sina svagheter
Jag tycker att den här processen är lärorik; dels lär jag mig bedöma mina egna bilder, dels lär jag mig av andras. Men den svåraste läxan är ändå att bli en säkrare bildbedömare, att stå fast vid vad jag själv tycker om fastän kanske ingen annan gör det. Det finns ju ingen fotograf som lyckas med att kopiera andras bilder, det är ju trots allt bara kopior, inga original. Man måste finna sin egen stil o hålla fast vid den. Det utesluter inte nya lärdomar om själva fotandet, det tekniska och kompositionen.
Alla fotografer går igenom olika faser. Ju längre man kommer desto mer förstår man hur lite man behärskar. Som mest nöjd och lycklig är man i början av fotobanan när det räcker med att få till ett foto som visar motivet tydligt och klart utan tummar i vägen eller suddiga partier. Längre hunnen kan man plötsligt planera in lite suddighet…
Tja nu har jag i alla fall lämnat in för denna gången och det är bara att vänta på bedömningskortet och se hur många poäng jag lyckats få av de stränga domarna.
Vi är kvar. Vi har inte blåst bort denna gång heller. Blev inte ens strömavbrott fast det blinkade ett par gånger. Inte för att det är så traumatiskt här – om det inte blir för långvarigt vill säga – för vi har vedspisar som håller oss varma och som vi kan laga mat på. Men vattnet slutar rinna i kranen förstås och i de rum som saknar spis blir det kallt. Nu under kalla årstiden fungerar kallfarstun som kylskåp, men det är inte roligt om frysarna börjar bli varma.
Vi har upptäckt att vi har en fin liten fågel som gästar fågelmatningen. Liten och kvick. Svår att fota, särskilt om man står inomhus och fotar genom ett fläckigt fönster. Men jag gjorde ett försök i alla fall och så förvånad jag blev när jag såg på bilden i datorn! Den lilla grå fågeln var inte alls grå utan gulbrungrön o med streck o fläckar här o där. Efter att ha gått med i en fågelsida på facebook upptäckte jag att det var fler som frågade om den lilla fågeln. Tydligen är det gott om dem i år i trädgårdarna. Grönsiska heter den. I vanliga fall har jag inte långglasögonen på annat än när jag tittar på tv o kör bil, men nu vet jag att jag behöver dem när jag tittar på fåglar också. Alla de där grå, nästan likadana fåglarna visade sig va riktigt granna när jag såg dom genom glasen…
Den granna grönsiskan besöker fågelbordet tillsammans med talgoxen.
Hur mår jag nu då? Just nu går det an, men efter två månader av denna åkomman vet jag att det när som helst kan slå till med yrsel o illamående. Jag är bara glad för de dagar det fungerar någorlunda och hoppas att det ska ge med sig småningom. Har i alla fall fått tid till öronläkare i slutet av februari. Få se vad de kommer fram till då. Om inte annat kanske jag kan få hörhjälpmedel. Våra barn håller på att bli galna nu när både maken och jag hör lika dåligt.
På tal om maken ja – han har födelsedag idag. Vi firade lite smått redan i lördags med tårta. (Var ju tvungen att göra den medan det fanns el i ledningarna, då när jag förberedde mig på att vi skulle bli strömlösa ett tag.) Finns en bit kvar till fikat idag.
Den sedan länge planerade utställningen i Jomala blev jag tvungen att ställa in nu när jag mår som jag mår. Har inte haft ork eller lust att hålla på med nån form av konstnärlig verksamhet sen detta elände började. Och alla sorts stress gör det sämre. Kanske det funkar bättre nästa år… den som lever får se.
Kameran har stått mer eller mindre oanvänd i flera månader, men nu tog jag fram den när fåglarna skulle förevigas. och det kändes riktigt roligt även om bilderna inte blev bra. En av dessa norrskenskvällar för ett tag sen gick jag ut på trappan och fyrade av två (!) kort mot ljusningen på himlen, det var allt jag orkade då. Jag tittade på dem nu först – och de visar faktiskt ett grönt sken där i skyn bortom träden på gården. Jag hoppas på att det blir mera norrsken när jag har ork att vara på nån bättre plats och har tålamod att pröva olika inställningar på kameran.
Norrsken fotat i Hulta
Skönt att vi går mot ljusare tider. Jag längtar så efter att kunna njuta av morgonkaffet ute i rosengrottan. Tankarna på att påta ner några frön dyker upp i huvet allt oftare, men när jag ser hur trångt det redan är på blomborden så besinnar jag mig. Väntar ännu nån vecka. Clivian står i blom nu. Alldeles som den brukar så dök blomman upp utan förvarning inne i bladrosetten, men nu har den faktiskt växt upp lite högre. Pelargonerna jag plockade in i höstas står o överlever och levererar gröna blad som strävar mot ljuset. Och palettbladen är rangliga. Men de lever i alla fall. Både blommorna och jag dyrkar solen när den visar sig.
Palettblad som slingrar sig och Clivians blommor och förra årets frökapsel.
Inte ens vegetarianerna gillar morotslåda… ändå lagade jag en sats idag. Vi är ju åtminstone två som äter och så ger jag väl bort lite åt inte ont anande mottagare.
Yrsel och öronsus håller i sig – bättre vissa dagar och sämre andra dagar. Jag börjar vänja mig, tar mig runt i huset på lite ostadiga ben med små steg och beredd på att stöda mig mot väggar o möbler. Gick 400 meter idag efter posten. Kände att det var på gränsen. Hoppas jag får komma till öronläkare snart, om inte annat så för att få veta om detta verkligen är kristallsjuka eller nåt annat.
Börjar få fotoabstinens. För att lindra den lite satte jag mig och lekte lite i Photoscape, programmet för kreativt foto. Blev lite julinspirerat.
Grått, svart, vitt o rött. Färger jag gillar…
Jag kanske inte skriver flera bloggar före jul så GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR till er som läser!
För ett tag sen fick jag mina poängkort från tävlingsledningen och idag kom hela tävlingens resultat med listor och katalog. Jag är glad och nöjd över att ha fått den svenska juryns accept för min svartvita bild ”The old house”. Dock med lägsta möjliga poäng så den hamnade inte i katalogen eller fick något pris. Men med tanke på att jag är nybörjare i dessa stortävlingar så känner jag mig riktigt hedrad. Jag kan inte lägga in den accepterade bilden från mobilen så det får bli i ett kommande inlägg.
Jag behöver ha nån form av feedback på mitt fotande och därför tävlar jag i fotografi. Då kan jag se hur andra bedömer mina bilder och ha en hum om vad de har för kvalitéer. Det bästa är ju naturligtvis en riktig konstruktiv kritik från en ärlig människa. Särskilt i början, när man är ny på detta, så svider det att få höra att det man själv tyckte var rätt ok har en massa fel. Men man vänjer sig. Och framför allt så lär man sig av misstagen. Man lär sig inget om betraktaren bara säger ”fin bild” och inte förklarar varför den är fin. Inte heller är det lärorikt att bli sågad ”så misslyckad” om man inte får veta vad som blivit fel och hur man skulle kunna göra det bättre.
”Ljus” var ett av mina bidrag till finlandsvenska fotoklubbars tävling i år och den fick andra pris i naturklassen. Jättefin motivering som löd att jag lyckats göra det alldagliga vackert.
Att tävla i foto är ett sätt att få veta hur man ligger till i fotograferingskonsten. Varje tävlingssammanhang har sina preferenser; är det i små sammanhang så är det mycket människornas tycke och smak som avgör resultatet. Vissa gillar färggrant o andra mer nedtonat eller svartvitt, vissa gillar natur och andra gillar gatufoto eller porträtt och efter sitt tycke bedömer man bilderna.
I vissa sammanhang så är det en viss stil som är förhärskande och då lär man sig att delta med såna bilder. Men man får inte glömma sin egen stil och det man själv tycker om. Man måste ha en grund att stå på, en trygghet som gör att man står ut med att bli refuserad både en och flera gånger.
Man lär sig massor av att titta på andras bilder. Särskilt bilder som deltagit i stora mästerskap. Man tittar och ser hur bilden är komponerad och hur efterarbetet kanske är gjort. På Youtube kan man hitta videor där skickliga fotografer ger bildkritik till inskickade bilder. Men även där ser man hur fotografens egen stil påverkar bedömningen. Knepet är att inte fastna på en fotograf utan titta på många. Till slut förstår man kanske vilken stil man själv föredrar.
I höst har jag skickat in bilder till Nordiska mästerskapet i kollektionsbilder. Resultatet anlände igår. Ingen av mina kollektioner tog sig genom nålsögat till katalogen, men de blev inte poänglösa heller så jag är helt nöjd. Nu vet jag lite mera hur jag ska förbereda mig inför nästa kollektionsmästerskap hösten 2022.
Klicka på bilderna för att se hela kollektionerna.
Jag har också skickat in bilder till en internationell tävling i nordisk regi, circuit 6, så det är spännande att vänta på det resultatet. Jag har inga förhoppningar om att komma med i den katalogen heller – jag har sett fjolårsresultatet och är realist. Men den som inte siktar mot stjärnorna hamnar inte heller i trädtopparna…
Vilken isgata det var över hela Åland idag! Och det ledde till flera olyckor på vägarna. Jag tycker väldigt illa om att köra i halka. Då vill jag krypa fram på vägen och det gillar inte medtrafikanterna, så därför väljer jag att köra när det är minst trafik. Och allra värst är de första dagarna, sen vänjer man sig vid eländet.
Jag har varit lite stressad nu ett tag och det ledde till att jag glömde mina nycklar hemma, tror inte det hänt särskilt många gånger förut… om det alls hänt. Upptäckte det genast igår kväll när jag fick be om att bli insläppt hos dottern. Efter några nervösa timmar fick jag besked om att jag skulle få låna nyckel till klubblokalen, för det var ju därför jag skulle till stan, för att ha pressvisning av vår fotoutställning och sen senare kväll i hålla öppet och ha bildkväll samtidigt.
Jag o tre andra tappra fotografer (som vågat sig ut i halkan) blev intervjuade och fotade av både Ålandstidningen och Ålands radio o tv. Ska bli spännande att se och höra vad det blev av det.
Johannesört, min ena bild på utställningen. Den andra av mina bilder är renfanan, bilden under rubriken.
Nej, jag är ingen expert på PS (Photoshop). Beror säkert på att jag använder programmet så sällan. Varje gång jag ska göra nåt i PS så är jag tvungen att googla mig fram till hur jag ska göra. Eftersom det är ett jobbigt tillvägagångssätt så undviker jag PS i det längsta. Och det betyder att jag aldrig lär mig riktigt…
Nå nu har jag ägnat mig åt lite självstudier i astrofoto, mest på youtube. Ett viktigt moment tycks vara fotostacking, dvs säga att man tar många likadana bilder och staplar dom på varandra. Stacking är ett bra hjälpmedel även i andra fotogenrer, tex macro, så ikväll beslöt jag mig för att testa ordentligt.
Först monterade jag kameran på stativ, ställde in bländare, tid o ISO för att sedan fokusera på det jag hade framför mig, dvs en plastkasse. Sen tog jag ett antal foton av detta tjusiga motiv.
Efter att jag fört över bilderna i datorn googlade jag på fotostacking och satte igång att göra det. Det fungerade precis som det skulle. (Oftast gör det det när man läser bruksanvisningen först…)
Sedan så jämförde jag det färdiga resultatet med ett av de foton jag staplat. Och ja – det syns en tydlig skillnad. lite bättre skärpa och djupare färger.
Stackad till vänster, enskild bild till höger
För att jag inte ska glömma hur man gör tills det är dags att stapla stjärnor så skrev jag ner hela processen. Man får inte va dum inte…
-eller nästan iallafall. Drycken som ska serveras är inte inte där ännu, men annars är allt klart efter två dagars jobb. Jag kom på världens bästa tavelupphängning med lätt justering av höjden. Så smidigt det gick sen! Annars knyter man en knut, konstaterar att det blev för högt eller lågt, plockar ner, knyter om, och konstaterar att man tog i för mycket eller för lite. Och så fortsätter det i det oändliga. Men nu – Nu hänger jag upp och sen drar jag lite upp eller ner utan knutar, och hepp! så blir det bra.
Var på världens finaste fotoutställning igår. Allas vår Lennart valdes till årets fotograf i Obscura och hade plockat fram sina musikbilder till sin utställning i Mariehamnsmuseet. Världens mysigaste galleri får jag säga. Och publiken strömmade till. Gå dit och titta ni som kan, en fin upplevelse får ni. Jag är så glad att Lennart tog med sina bearbetade bilder. Så att man får en annan uppfattning om vad fotografi också kan vara.
Idag åt jag med den yngre generationen och fick Tacos. Det blir det aldrig när O och jag lagar mat till oss själva. Riktigt, riktigt gott var det.
Nu ska jag titta på Idol på tvn. Undras om det blir bra ikväll? Hoppas det för det är duetter med några ”riktiga” artister så lite omväxling blir det väl i alla fall.
Hulta 