Blogg

…nu när jag börjar vänja mig och vet vad jag vill göra. Men nu är det dags att packa och tänka på hemresan.

Veckan här har mest bestått av museibesök. Idag var vi på Musee d’Orsay. Nog det bästa museet vad gäller konsten och konstnärerna tycker jag. Alla stora: van Gogh, Monet, Renoir, Gaugin med flera. Där fanns nu en specialutställning med van Goghs tavlor från hans sista tid i livet. Höll nästan på att missa den för informationen var lite luddig. Väl där var det ganska mycket folk så det var svårt att komma fram till tavlorna. Fotade så gott det gick.

Byggnaden där museet är inrymt är sevärd i sig. Den var en järnvägsstation tidigare och takvalvet höjer sig mot himlen i en mäktig båge. Det var ett mycket vackert ljus därinne. Tog vissa foton bara för ljusets skull.

Vi hade verkligen tur med vädret idag. Det hade utlovats regn och åska, men istället var det halvmulet och runt 20 grader varmt. Man tackar och bockar och bävar för att komma hem till nollgrader o snö.

Men man vänjer sig väl med både kyla och snö, det är ju oundvikligt.

I morgon är det resdag hela dagen. Känns som om jag tankat inspiration och minnen som jag kan ha glädje av länge hemma.

Idag kom regnet vid 13-tiden. Då satt vi under tak på båten på Seine och åkte hela 2-timmars rundan från Hotel de Ville via Eiffeltornet och Notre Dame bort till Jardin de Plantes och tillbaka till Hotel de Ville där vi steg av. På en del av resan fick jag sällskap av en trevlig gammal man, en tysk som bott i Paris sen han gifte sig med sin parisiska fru för flera decennier sen. Vi samtalade på engelska och han berättade om platser vi passerade. Han steg av vid Musee d’Orsay där han sku titta på van Gogh utställningen för tredje gången på kort tid. Dit ska vi i morgon. Hoppas jag.

Jag har inte sett så många uteliggare förut men idag såg man dom söka skydd för regnet under första bästa tak i stadsdelen 4:e arrondissement runt Hotel de Ville. De låg där på gatan i sovsäckar omgivna av sina knyten. Det snörper i hjärtat när man ser sånt. Så skyddade vi är på Åland där tryggheten omfattar även den fattigaste.

Ja, det var det här med att ha högt ställda förväntningar… jag hade trott att jag skulle få se de gamla mästarnas foton på fotomuseet, men det hade jag nog fått om bakfoten. Där fanns bara ett par nutida kvinnliga fotografers verk, utspridda över flera våningar.

Inspirerande på så sätt att de var nyskapande och totalt respektlösa vad gällde hur man kom fram till det slutliga resultatet. Måleri blandat med foto och collage. Videor av foton som sprang fram ur hörnen till varsitt håll. Ljudillustrationer och mörker.

Mitt resesällskap var måttligt inponerade. Jag saknade de gamla pionjärerna o mästarna trots att jag gillade respektlösheten. Ta dig i brasan, liksom.

Det bästa stället i huset var bokshoppen. Jag köpte två böcker, en rolig fotobok med enbart bilder och en pocketbok med både bilder och text. I den boken intervjuas många fotografer så det var min tröst efter besvikelsen över att inte få se dessa bilderna på väggarna (också).

Även idag 11000 steg och det känns. Dessvärre känner jag mig också lite halvförkyld. Att stå tätt intill halva Paris befolkning ger väl utslag på mig som annars håller mig för mig själv bort i norra Sunn. En god natts sömn kanske gör susen. Eller så blir det värre. Den som lever får se.

Tredje dagen i Paris inleddes lite lojt med slö och lång morgon. Skönt efter den intensiva gårdagen. Planen var att shoppa, eller i alla fall att gå i affärer.

Det skulle ha blivit mulet, men solen sken nästan hela dagen och det var lagom varmt att gå i kappa utan kofta.

Allra först blev det ett besök på Trocadero, den öppna platsen med utsikt mot Eiffeltornet. Där var kommersen livlig med försäljare var femte meter. På sina dukar direkt på marken erbjuder de små Eiffeltorn, mössor o diverse grejer. De är dock inte så påstridiga, ett ”no” räcker för att få va ifred.

När vi var där skred ett vackert brudpar över plattan. Jag passade på att fotografera, få se om det blev nåt. Sen vandrade vi över Seine och ner till kajen med olika båtturer. Batobus är ett företag som erbjuder båtturer på Seine med öppet att hoppa på och av när man vill på de olika stationerna. Vi åkte några stationer och gick sedan iland på ”rive gauche” (vänstra sidan). Vandrade lite och sökte nånstans att äta. Blev inviterade till en restaurant där vi intog dagens huvudmål. Jag åt Bœuf bourguignon med stekt gåslever o så blev det ett glas rött till det. Försenad födelsedagsmiddag.

Så var det dags att gå i affärer o vår lille snobb ledde oss med bestämda steg till lyxens boning La Fayette. Där säljs alla de kända märkena o allt är så elegant och smakfullt. Det är i alla fall gratis att titta på grejerna, som tur är. Det blev ingenting inhandlat där, men vi intog ett varsitt juiceglas i juicebaren med utsikt över bottenvåning och det smyckade kupoltaket. Jag har aldrig förr sett ett så vackert tak.

En önskan var att åka upp på taket. Dit fanns det hiss. Väl ute så hade man en hisnande utsikt över omgivningen.

En sak som är krångligt i Paris är att hitta rätt busshållsplats. Det är faktiskt lättare att hitta i metron. Där finns ordentliga skyltar vart linjerna går o vilka stationer tåget stannar på. Ibland kan man behöva gå ganska långt under jorden, men det är inte otaliga gator som förvirrar där.

Att åka metro i rusningstrafik är en upplevelse: trots att tåget är proppfullt ska man tränga sig in och sen stå som en packad sill o försöka hålla balansen utan att falla över medpassagerarna. Dessutom ska man se till så inte nån klåfingrig lägger vantarna på dina värdesaker och pengabörsar.

Hem till lägenheten kom vi ordentligt idag med och min stegmätare säger drygt 11000 steg. Fattar inte att det kunde bli så mycket när vi åkte både metro o båt?

Vi har bytt ut den planerade turen till Versaille i morgon mot ett besök på ett fotografiskt museum. Hoppas det är riktigt intressant!