Det är kallt, både ute o inne. Jag matar vedspisarna regelbundet och ser hur vedtraven i lidret minskar. Elpriset har stigit till otänkbara höjder så jag ryser när jag tänker på nästa elräkning. Hoppas verkligen att det inte blir en kall och lång vinter för jag är tvungen att använda elvärme i vissa rum.
Det är i alla fall ljusare nu. Särskilt när det är klart väder och solen tittar fram. Bra för humöret. Jag gillar verkligen inte mörkret under december, jag blir deprimerad och vill bara krypa under täcket och bli där tills våren kommer.
Bo på landet har ju sina fördelar, men just under den mörka, kalla tiden kunde jag likagärna bo i stan. Där finns något att göra och allt är inom promenadavstånd. Bio, museum, affärer, kaféer och annat lockar. När jag är här ute i periferin så vet jag knappt om jag får igång bilen när jag ska iväg nånstans och bil är enda möjligheten att komma härifrån. Snödrivor och halka gör det inte bättre. Även om jag har kommunal plogning så är det inte säkert de hinner komma ögonaböj och när de väl kommer så lämnar de plogvallar som ska röjas för hand.
För tillfället mår jag någorlunda bra (ta i trä), den långvariga förkylningen från hösten har övergått i sporadiska hostningar och nysning på morgonen. Dock har jag läst sönder ett öga som nu är grannrött där det ska va vitt. Eftersom jag inte får tag i de böcker jag vill läsa i pappersform så är jag tvungen att köpa eböcker som jag läser på min mobil och det är för ansträngande för mina ögon tydligen. Just nu läser jag en mycket intressant bok om Elvis. Har plöjt ca 350 sidor o har lika många kvar o vill gärna fortsätta men ögat sätter stopp nu. Vet att jag måste vila det ett tag.
Hittade en intressant passus om en fotograf, Alfred Wertheimer, som fotade Elvis under hans första år som rockidol. Blev ju tvungen att googla mera och hittade både foton och artikel om fotografen. En kombination om både fotografi och Elvis var ju riktigt som hittat! Läs själva här om fotografen https://www.latimes.com/local/obituaries/la-me-alfred-wertheimer-20141022-story.html
Dessa foton är underbara, han fotade utan blixt i befintligt ljus med handhållen kamera. Elvis o hans date var helt naturliga och till synes helt omedvetna om hans närvaro.
Jag vill alltid gå på djupet med det som intresserar mig, så nu är det Elvis som har min uppmärksamhet. Tror jag får hålla på ett bra tag att studera honom och hans korta, intensiva liv för det var en invecklad människa med oändlig talang men med mycket tragik och elände i bagaget.
Hulta 