Visserligen har jag fyllt 70 men aldrig har jag betraktat mig som senior eller gammal! Därför fick jag en rejäl chock idag när jag i telefon med hälsocentralen ombads kontakta seniormottagningen. Det var tur att jag redan satt annars hade jag absolut ramlat omkull!
Så nu tillhör man inte befolkningen i stort längre utan en grupp som kallas seniorer… herregud så det skorrar illa i mina öron! Ja, jag förstår om min omgivning betraktar mig som gammal – utsidan är ju härjad och skrynklig – men själv vägrar jag tänka den tanken.
Inuti är jag tamejf*n inte en dag över 20, knappt det ibland. Mina tankar, känslor och drömmar är likadana. Möjligen är jag mindre mörkrädd än jag var förr… men jag är också möjligen mycket galnare än då.
Kanske det är det som är kärnan i ålder, man skaffar erfarenheter som man lägger till grundmänniskan och så blir man starkare och svagare på samma gång och vågar stå för den man är? Vågar ta strider när man tycker att det verkligen behövs och viker undan i de fall det inte gör någon nytta att va påstridig.
Det är nog mina förutfattade meningar som gör mig så upprörd över den här seniorgrejen. Jag ser mig invallad i en fålla där jag ska hålla mig till reglerna. Där jag ska glömma att jag är människan Gunilla. Där jag ska va som alla andra. Jag kräks nästan när jag tänker på det! Ursäkta nu alla andra s.k. seniorer att jag tänker att ni är såna. Det är klart ni inte är!
Jag som har gått och funderat på att åka på luff alldeles på egen hand. Uppleva saker och utsätta mig för hemska faror och uppleva underbara ögonblick! (Ha, ha! där fick jag er allt!)
Bullbak och handarbete har jag redan gjort i mitt liv, det är jag färdig med. Det verkar också som jag är ganska färdig med trädgård och odling!!! Vem kunde tro det för tio år den? Men å andra sidan är jag rätt ombytlig nuförtiden så man vet aldrig till våren vad som händer…
Vill barnbarnen umgås med mig så får dom va med på det jag gillar; fotografera, uppleva konst, köra bil alldeles för fort, lyssna på musik, titta på film, sjunga hemskt fult (skråla), stå ute mitt i natten under stjärnorna och njuta av storheten i alltet.
Kom min tonårsrevolt lite väl sent tycker ni? Bättre sent än aldrig, säger jag! Så nu vet ni vem ni har att göra med! Vågar nån kalla mig senior så åker den på en propp!
Hulta 