Idag kom regnet vid 13-tiden. Då satt vi under tak på båten på Seine och åkte hela 2-timmars rundan från Hotel de Ville via Eiffeltornet och Notre Dame bort till Jardin de Plantes och tillbaka till Hotel de Ville där vi steg av. På en del av resan fick jag sällskap av en trevlig gammal man, en tysk som bott i Paris sen han gifte sig med sin parisiska fru för flera decennier sen. Vi samtalade på engelska och han berättade om platser vi passerade. Han steg av vid Musee d’Orsay där han sku titta på van Gogh utställningen för tredje gången på kort tid. Dit ska vi i morgon. Hoppas jag.
Jag har inte sett så många uteliggare förut men idag såg man dom söka skydd för regnet under första bästa tak i stadsdelen 4:e arrondissement runt Hotel de Ville. De låg där på gatan i sovsäckar omgivna av sina knyten. Det snörper i hjärtat när man ser sånt. Så skyddade vi är på Åland där tryggheten omfattar även den fattigaste.
Ja, det var det här med att ha högt ställda förväntningar… jag hade trott att jag skulle få se de gamla mästarnas foton på fotomuseet, men det hade jag nog fått om bakfoten. Där fanns bara ett par nutida kvinnliga fotografers verk, utspridda över flera våningar.
Inspirerande på så sätt att de var nyskapande och totalt respektlösa vad gällde hur man kom fram till det slutliga resultatet. Måleri blandat med foto och collage. Videor av foton som sprang fram ur hörnen till varsitt håll. Ljudillustrationer och mörker.
Mitt resesällskap var måttligt inponerade. Jag saknade de gamla pionjärerna o mästarna trots att jag gillade respektlösheten. Ta dig i brasan, liksom.
Det bästa stället i huset var bokshoppen. Jag köpte två böcker, en rolig fotobok med enbart bilder och en pocketbok med både bilder och text. I den boken intervjuas många fotografer så det var min tröst efter besvikelsen över att inte få se dessa bilderna på väggarna (också).
Även idag 11000 steg och det känns. Dessvärre känner jag mig också lite halvförkyld. Att stå tätt intill halva Paris befolkning ger väl utslag på mig som annars håller mig för mig själv bort i norra Sunn. En god natts sömn kanske gör susen. Eller så blir det värre. Den som lever får se.
Hulta 