Fotofeedback

Publicerad den av gunilla53

Jag behöver ha nån form av feedback på mitt fotande och därför tävlar jag i fotografi. Då kan jag se hur andra bedömer mina bilder och ha en hum om vad de har för kvalitéer. Det bästa är ju naturligtvis en riktig konstruktiv kritik från en ärlig människa. Särskilt i början, när man är ny på detta, så svider det att få höra att det man själv tyckte var rätt ok har en massa fel. Men man vänjer sig. Och framför allt så lär man sig av misstagen. Man lär sig inget om betraktaren bara säger ”fin bild” och inte förklarar varför den är fin. Inte heller är det lärorikt att bli sågad ”så misslyckad” om man inte får veta vad som blivit fel och hur man skulle kunna göra det bättre.

”Ljus” var ett av mina bidrag till finlandsvenska fotoklubbars tävling i år och den fick andra pris i naturklassen. Jättefin motivering som löd att jag lyckats göra det alldagliga vackert.

Att tävla i foto är ett sätt att få veta hur man ligger till i fotograferingskonsten. Varje tävlingssammanhang har sina preferenser; är det i små sammanhang så är det mycket människornas tycke och smak som avgör resultatet. Vissa gillar färggrant o andra mer nedtonat eller svartvitt, vissa gillar natur och andra gillar gatufoto eller porträtt och efter sitt tycke bedömer man bilderna.

I vissa sammanhang så är det en viss stil som är förhärskande och då lär man sig att delta med såna bilder. Men man får inte glömma sin egen stil och det man själv tycker om. Man måste ha en grund att stå på, en trygghet som gör att man står ut med att bli refuserad både en och flera gånger.

Man lär sig massor av att titta på andras bilder. Särskilt bilder som deltagit i stora mästerskap. Man tittar och ser hur bilden är komponerad och hur efterarbetet kanske är gjort. På Youtube kan man hitta videor där skickliga fotografer ger bildkritik till inskickade bilder. Men även där ser man hur fotografens egen stil påverkar bedömningen. Knepet är att inte fastna på en fotograf utan titta på många. Till slut förstår man kanske vilken stil man själv föredrar.

I höst har jag skickat in bilder till Nordiska mästerskapet i kollektionsbilder. Resultatet anlände igår. Ingen av mina kollektioner tog sig genom nålsögat till katalogen, men de blev inte poänglösa heller så jag är helt nöjd. Nu vet jag lite mera hur jag ska förbereda mig inför nästa kollektionsmästerskap hösten 2022.

Klicka på bilderna för att se hela kollektionerna.

Jag har också skickat in bilder till en internationell tävling i nordisk regi, circuit 6, så det är spännande att vänta på det resultatet. Jag har inga förhoppningar om att komma med i den katalogen heller – jag har sett fjolårsresultatet och är realist. Men den som inte siktar mot stjärnorna hamnar inte heller i trädtopparna…

Tur att jag var klok o åkte in till stan igår kväll istället för i morse

Publicerad den av gunilla53

Vilken isgata det var över hela Åland idag! Och det ledde till flera olyckor på vägarna. Jag tycker väldigt illa om att köra i halka. Då vill jag krypa fram på vägen och det gillar inte medtrafikanterna, så därför väljer jag att köra när det är minst trafik. Och allra värst är de första dagarna, sen vänjer man sig vid eländet.

Jag har varit lite stressad nu ett tag och det ledde till att jag glömde mina nycklar hemma, tror inte det hänt särskilt många gånger förut… om det alls hänt. Upptäckte det genast igår kväll när jag fick be om att bli insläppt hos dottern. Efter några nervösa timmar fick jag besked om att jag skulle få låna nyckel till klubblokalen, för det var ju därför jag skulle till stan, för att ha pressvisning av vår fotoutställning och sen senare kväll i hålla öppet och ha bildkväll samtidigt.

Jag o tre andra tappra fotografer (som vågat sig ut i halkan) blev intervjuade och fotade av både Ålandstidningen och Ålands radio o tv. Ska bli spännande att se och höra vad det blev av det.

Johannesört, min ena bild på utställningen. Den andra av mina bilder är renfanan, bilden under rubriken.

Photoshop och jag…

Publicerad den av gunilla53

Nej, jag är ingen expert på PS (Photoshop). Beror säkert på att jag använder programmet så sällan. Varje gång jag ska göra nåt i PS så är jag tvungen att googla mig fram till hur jag ska göra. Eftersom det är ett jobbigt tillvägagångssätt så undviker jag PS i det längsta. Och det betyder att jag aldrig lär mig riktigt…

Nå nu har jag ägnat mig åt lite självstudier i astrofoto, mest på youtube. Ett viktigt moment tycks vara fotostacking, dvs säga att man tar många likadana bilder och staplar dom på varandra. Stacking är ett bra hjälpmedel även i andra fotogenrer, tex macro, så ikväll beslöt jag mig för att testa ordentligt.

Först monterade jag kameran på stativ, ställde in bländare, tid o ISO för att sedan fokusera på det jag hade framför mig, dvs en plastkasse. Sen tog jag ett antal foton av detta tjusiga motiv.

Efter att jag fört över bilderna i datorn googlade jag på fotostacking och satte igång att göra det. Det fungerade precis som det skulle. (Oftast gör det det när man läser bruksanvisningen först…)

Sedan så jämförde jag det färdiga resultatet med ett av de foton jag staplat. Och ja – det syns en tydlig skillnad. lite bättre skärpa och djupare färger.

Stackad till vänster, enskild bild till höger

För att jag inte ska glömma hur man gör tills det är dags att stapla stjärnor så skrev jag ner hela processen. Man får inte va dum inte…

Allt är redo för morgondagens vernissage

Publicerad den av gunilla53

-eller nästan iallafall. Drycken som ska serveras är inte inte där ännu, men annars är allt klart efter två dagars jobb. Jag kom på världens bästa tavelupphängning med lätt justering av höjden. Så smidigt det gick sen! Annars knyter man en knut, konstaterar att det blev för högt eller lågt, plockar ner, knyter om, och konstaterar att man tog i för mycket eller för lite. Och så fortsätter det i det oändliga. Men nu – Nu hänger jag upp och sen drar jag lite upp eller ner utan knutar, och hepp! så blir det bra.

Var på världens finaste fotoutställning igår. Allas vår Lennart valdes till årets fotograf i Obscura och hade plockat fram sina musikbilder till sin utställning i Mariehamnsmuseet. Världens mysigaste galleri får jag säga. Och publiken strömmade till. Gå dit och titta ni som kan, en fin upplevelse får ni. Jag är så glad att Lennart tog med sina bearbetade bilder. Så att man får en annan uppfattning om vad fotografi också kan vara.

Idag åt jag med den yngre generationen och fick Tacos. Det blir det aldrig när O och jag lagar mat till oss själva. Riktigt, riktigt gott var det.

Nu ska jag titta på Idol på tvn. Undras om det blir bra ikväll? Hoppas det för det är duetter med några ”riktiga” artister så lite omväxling blir det väl i alla fall.

Jaha, alltid lär man sig nåt nytt…

Publicerad den av gunilla53

Hur länge har jag inte vetat att man kan titta på sina foton i tvn? Väldigt länge – men inte förrän idag blev det till att prova här hemma! Och jisses vad enkelt och smidigt det var! Bara ta sladden o stoppa ena änden i datorn o den andra änden i tvn och sätta igång. Allt detta nu på grund av att vi äntligen ska få en tv till fotoklubben att titta på foton i! Slippa allt krångel med projektor o duk o kopplingar hit o dit… ska bli så skönt. Sist jag kopplade dator o projektor o skulle få det att funka som jag ville så fick den stackars P som hjälpte mig över telefon höra all världens svordomar… och de som var i lokalen samtidigt hörde samma sak plus att dom såg att jag höll på att explodera av stress. Och då ska det sägas att jag ÄR intresserad av teknik…

Efterrätter är mums om de är snabbgjorda

Igår åt vi världens godaste o enklaste efterrätt igen. Hemgjord hallonglass. Man tar en skål, häller i en kopp frysta naturella hallon o en kopp vispgrädde. Ungefärliga mått… Sen vispar man med elvisp tills det är lagom tjockt. Ska ätas ögonaböj!

Hallonglass

Det här med hemsidor o bloggar… och dagens små funderingar

Publicerad den av gunilla53

Det är aldrig så där enkelt som man tror. Mitt i allt som det funkar som det ska så slutar det funka. Om man försöker hitta felet själv så går man snart vilse i alla tekniska termer och krumelurer. OM jag kan skriva och publicera detta så vet jag att felet inte ligger på min dator utan det är nån annanstans.

Idag var det en dag när jag fick växthuset någorlunda städat. Dvs jag tog ut alla gamla växtdelar och tvättade av väggarna med diskborste och vatten. På norrsidan var det nästan smutsigare på utsidan än på insidan. Uppepå taket behöver det också tvättas, men det får jag göra i vår. Då ska jag också byta ut det översta jordlagret i bäddarna och lägga dit ny fräsch jord.

Det visade sig i år att det grodde väldigt många självsådda tomatplantor runt dem som jag efter lång och noggrann uppdrivning planerade ut. Ja, tomatplantor är robustare än man tror och klarar omild behandling. Vad de inte klarar är det där giftet som nu funnits i både EKOLOGISKT! gödningsmedel och jord. Då blir tillväxten hoprullad och hela plantan stannar i växten och försenas.

I år använde jag inget köpegödsel utan ”tillverkade” själv det som behövdes. Ja gissa på ni bara! Många tomater blev det och den självsådda dillen blev två meter hög och kronorna enorma. Nästa år har vi fina dillfrön att så för vi tog ju tillvara fröna av dessa storvuxna och kraftiga plantor.

Strimlus på dill

Det var massor av strimlöss på dillen hela växtperioden, men jag märkte aldrig att de gjorde nån skada på dillen eller tomaterna. Så de fick hållas, djurvän som jag är… dessutom är de roliga att fota.